Stadsmuseiförvaltningens sakkunniga remissyttrande förtjänar att upprepas och kunde läggas till grund för en konsensus över partigränserna om hur Slussen kan bevaras och rustas upp:
”Slussenanläggningen från 1935 representerar synnerligen stora kulturhistoriska värden och är till sin struktur förhållandevis välbevarad. Stadsmuseiförvaltningen anser att det är 1935 års anläggning som ska prioriteras vid en omdaning av Slussenområdet. Inom Slussenområdet finns Södermalmstorg, en del av 1600-talets stadsplanestruktur som har ett stort kulturhistoriskt värde. I anläggningen finns även rester av en vallgrav från 1500-talets mitt, av Polhemsslussen från 1700-talets mitt och Nils Ericsonslussens bevarade slussränna från 1850-talet. Dessa delar äger också kulturhistoriska värden.
På grund av anläggningens tekniska status kommer stora delar att rivas. Stadsmuseiförvaltningen anser att Slussens kulturhistoriska värde inte i första hand konstitueras av det ursprungliga materialet. I fråga om betongkonstruktioner som Slussen kan man inte ställa samma krav på materialautenticitet som på äldre byggnader av sten, tegel, timmer o.s.v. Viktigt att värna är Slussenanläggningens trafiktekniska struktur med klöverbladen, dess många och intrikata funktioner för bilar, kollektivtrafik och fotgängare samt dess funktionalistiska formgivning. Stadsmuseiförvaltningen anser att en nybyggnad av Slussen ska utformas så att en stor del av de ur kulturhistorisk synvinkel viktigaste funktionerna och formgivna delarna från 1935 återskapas. Andra viktiga aspekter är angöring och förhållande till Gamla Stan samt påverkan på övrig arkitektur i den närmaste omgivningen.
De högprioriterade täckta gångstråken Blå Bodarna och Gula Gångenrekonstrueras i huvudsak i sina sträckningar. Endast den mellanprioriterade östra gången i Blå Bodarna utgår. Av högprioriterade trappförbindelser rekonstrueras trapporna vid Gröna Gången och trappan vid Blå Bodarnas södra entr. Trappförbindelsen mellan Bodarnas inre, kupolens tak och Skeppsbron förändras men läge och funktion kan återskapas. En högprioriterad trappförbindelse som utgår är den mellan Katarinahissen och Saltsjöbanan. Den mellanprioriterade Gröna Gången rekonstrueras i sin sträckning. Den mellanprioriterade Gröna Gången rekonstrueras i sin sträckning. Den mellanprioriterade trappförbindelsen mellan Franska bukten och Skeppsbron rekonstrueras också.
I Blå Bodarna rekonstrueras de högprioriterade västfasaderna och fasaderna mot Slussenterassen i norr. Även trappor och pelare rekonstrueras i hög grad. En glasbetongkupol med den ursprungliga som förebild uppförs. Blå bodarnas östfasader förändras med nya butiker och förbindelser med bussterminalen. Gula Gångens fasader får ny utformning med butiker, lanternin. öppningar österut m m. De högprioriterade fasaderna under ramper, vägar och broar mot Saltsjön, Mälaren och Karl Johans torg rekonstrueras i fråga om lägen. Möjlighet finns att rekonstruera placering av väggpelare och fönsterpartier.”
—
Läs även SvD: Rekonstruerad Slussen ett potentiellt världsarv.
Det är så sant som det är sagt. Tilläggas bör att hela nybyggnadsförslagets svaga punkt, eller bristningspunkt, kan sägas vara de tätt sammanpackade åtta st körfilerna som exponerar fotgängare och cyklister för en ökad koncentration av buller och avgaser och tvingar dem och alla turister ned i vattenprånget där de går miste om den formidabla utsikten.
Från en promenad- och cykelvänlig torg/bro-konstruktion, där man kan sitta och sola sig på Karl Johans historiska torg och följa båtslussningen, till simpel motorled, detta mitt i Sveriges centrala knut- och mötespunkt och historiska centrum. Vad blir historiens dom om det skulle gå så långt? Det ger den omfattande och växande kritiken mot förslaget kanske en fingervisning om.
Platsen bör förbli ett torg med omgivande trafik som spelar en underordnad roll och inte tillåts dominera stadsbilden.
En feltänkt motorledslösning (sväljer vi detta kan Reinfeldt slå sig för bröstet för att ha tillägnat Stockholm ett stycke Autobahn) att jämföra med dagens mänskliga och mångfacetterade lösning, förfallen men värd att rusta upp – det historiska konceptet med ett väl tilltaget, respektfullt torg för den viktiga ryttarstatyn plus outnyttjad kapacitet som hanterar trafiken inkl bussar och spårvagnar galant även i framtiden, och allt går att anpassa efter olika behov.
Frågan är med vilken rätt och vilket mandat man begår detta nya illdåd mot Stockholms miljö- och kulturintressen, men det visar väl att moderatpolitik gör kaxiga vägval, här som vid Aspuddsbadet och TV-eken, men listan kan göras längre över ungtupparnas allt annat än genomtänkta förehavanden. Historiekunskaperna har fått ge vika för flåshurtiga marknadsideal.
Motståndet formerar sig vid horisonten och det handlar om verkliga protester den här gången, inget virtuellt twittrande. Man får nog gå tillbaks ända till 1500-talet för att hitta paralleller till de konfrontationer som skulle kunna bli följden av dagens lättsinniga allianspolitik.
Klicka på bilden nedan och läs om hur dåligt den nya trafiklösningen fungerar. Det måste idag anses fullt klarlagt att våra politiker inte vet vad de beslutar om eller, värre, struntar blankt i följderna bara man får bygga det man föresatt sig.
Vad mer krävs för att riva upp beslutet?
(Krånglar webbläsaren, skaffa Chrome här)
dn dn svd SvD SvD DN DN DN SvD SvD NyT DN SvD
Den nya trafiklösningen innebär ju ingen förbättring, tvärtom enligt initierade bedömare, och är dessutom för modern till sin formgivning för att smälta in i den historiska omgivningen. Ett allvarligt feltänk.
Ett mycket väl formulerat och väl motiverat inlägg mot den planerade ombyggnaden ja förstörelsen av en av Stockholms vackraste funktionalistiska byggnadsverk, med tillhörande utsikt över Saltsjön. Den planerade vandaliseringen av denna viktiga trafikpunkt ställer våra nuvarande politiker i samma klass som de som en gång på 50-talet hade planer på att riva Gamla Stan. I utlandet måtte man se med förundran på våra politikers agerande och deras motiv. Så man undrar vad EUs skönhetsråd har för synpunkter på detta? Kanske kan en synpunkt från en sådan institution få politikerna att backa igen, så som skedde med den planerade rivningen av annexen till Gunnar Asplunds berömda stadsbibliotek, även det ett funktionalistisk byggnadsverk i världsklass. Då motiverat med att man inte hade råd med en ett nybygge, något som verkligen skulle gälla nu för Slussen.